Mastino Napoletano

Rasinformation (Info hämtad från SMNK Svenska Mastino Napolitano klubben)

Troligt ursprung
Den stora och kraftiga hunden, Mastiffen, räknar sitt ursprung från Centralasiens och Tibets högländer. Mastiffen anses ha utvecklats för omkring 8000 år sedan. Från Tibet spreds rasen både österut mot Kina och söderut mot Indien och Persien (Iran). För ca 6000 år sedan följde den både invandrande folkslag och erövrare till Mesopotamien och vidare västerut till Egypten, Turkiet och Grekland.

”Vår Mastino” upptäcktes bl.a. av Alexander den store (ca 400 f kr) på sina fälttåg i Assyrien (nuvarande Irak). Han var mycket imponerad över sättet på vilka dessa hundar användes i strid och i jakt. Han tog med sig några hundar och upprättade vad kan kan kalla den första Molosserkenneln. Hundarna parades med hundar från Makedonien och resultatet blev en ”Molossern”.

Vid den romerska erövringen av Grekland 168 f kr tog de med sig de lokala Mastifferna därifrån. De största mastifferna fanns i Albanien. Från Epirus, som var en av de antika Greklands stater, beläget på gränsen till Albanien och provinsen Molossi, kom den romerska stridshunden. Denna slags hund kallas av antikens författare Canis Molossus ”Hunden från Molossi”. Den kallas ibland också för ”Molossen från Epirus”, efter vakthundar på gårdar runt om i Italien. Italiens största diktator, Dante Alighieri (ca 1300) var den första som nämnde namnet ”Mastino”.

Således härstammar Mastino Napoletano från den urgamla ”Molosserhunden”, de stora tunga hundarna som romarna använde som krigshundar. Det äldsta exemplaret av en Moloss är en liten stenstaty från Mesopotamien daterad 2000 f Kr. Molosshunden ansågs länge vara utdöd. En författare, journalist och hundexpert vid namn Pietro Scanziani ansåg dock att vissa smågrupper av Molosserhunden hade överlevt här och var och inte bara i trakterna runt Neapel som man tidigare trodde.

En annan mycket känd uppfödare, Mario Querci, Kennel di Ponzano, stödde detta påstående och sade sig ha stött på en liten uppfödning av rasen. Piero Scanziani lyckades så återskapa Molosserhunden som höll på att gå förlorad. Nu under namnet MASTINO NAPOLETANO. De första åtta exemplaren av rasen ställdes 1946 ut i Neapel. 1949 blev GUAGLIONE rasens första officiella Champion.

Din bästa vakthund.
En Mastino är ingen ”toffelhjälte”. Han är mycket trofast sin ägare och familj men kan vara obeveklig mot obehöriga. Han är både modig och aggressiv som gårdvar. Han är försiktig och omtänksam, men slår till när det behövs. Man behöver inte lära en Mastino att vakta eftersom den egenskapen är stark och naturlig hos de allra flesta.

Skötsel och uppfostran
En Mastino är väldigt envis, vilket är något man måste vara uppmärksam på. Det är därför viktigt att se till att det är DU som bestämmer och ingen annan. Som alltid vid uppfostran måste man vara konsekvent och mjuk för att få bästa resultat. En Mastino som uppfostras genom slag och annat våld blir otrygg både för sig själv och sin omgivning. En Mastino som byter ägare eller flyttar ofta kan bli ett problem eftersom han är mycket trofast sin ägare och sitt hem. Bara för att man plötsligt blir fascinerad av Mastinon som ras och vad den står för, måste man noga tänka efter både en och två gånger innan man beslutar sig för att ge sig i kast med hundköpet. Har du råd, tid, plats? Under det första året växer valpen enormt och blir ca 60 kg tung. Valpen bör behandlas varsamt. Lugna aktiviteter för att undvika eventuella framtida problem avseende höftledsdysplasi och övriga ledproblem. En Mastino trivs bäst i hus med stor trädgård/tomt. En Mastino är inte byggd för att gå i trappor (Valpar bör INTE gå i trappor) varför hyreshus inte är det mest lämpliga bostadssättet.

Slutsats

En Mastino är en fullvuxen hund med stor integritet och självkänsla. Den kräver sin man men med rätt uppfostran är den en social och trofast familjemedlem som oavbrutet vaktar dig och din egendom. Den skall vara stabil och tillgiven. Rasen får varken visa aggressivitet eller bitskhet utan anledning.

Helhetsintryck
Mastino Napoletano skall ha en omfångsrik kropp som skall vara längre än höjden vid manken. Som helhet skall kroppen vara en tungviktare. Rasen skall vara en intelligent, nobel och majestätisk hund.

Mankhöjd: Hanhund från 73-75 cm. Tik 60-68 cm. En tolerans på +- 2 cm är tillåtet.

Bettet: Saxbett. Men tångbett är tillåtet.

Vikt: Hanhund mellan 60-70 kg Tik mellan 50-60 kg

Färger: Önskvärda färger är grå, blygrå och svart. Även leverburn, mahogny, fawn och rådjursröd förekommer men är mera sällsynta. Nämnda färger kan även ha inslag av tigrering. Likaså tolerans avblekta nyanser av färgerna såsom hasselnötsbrun, duvgrått, isabellefärg. Små mindre vita tecken på bröst eller på tåspetsarna är tillåtna. Dock är vita fläckar på övriga kroppen diskvalificerande.

Vad och hur är dagens Mastiff?

Mastinon är stor, stark och har kraftig benstomme. Mastinon har en barsk och överlägsen min och ger ett majestätiskt intryck. Utan jämförelse är han den bästa på området att vakta hus och hem. Den kraftiga kroppen är harmonisk med en tjock lös hud, som inte fäster i underhuden. Det stora, tunga huvudet är imponerande och har förhållandevis mer lös hud än kroppen. Halsen har karakteristiska hakpåsar. Han rör sig med björnliknande steg och galopperar sällan. Pälsen skall vara tjock, kort och max 1.5 cm lång. Kroppen skall vara 10% längre än mankhöjden och svansen tjock vid roten och avsmalnade mot spetsen. I rasens hemland tillåter standarden att svans och öron kuperas, vilket inte är tillåtet i Sverige. Huvudet skall vara kort och massivt. Nospartiet mycket brett och djupt. Ögonen skall vara brett ansatta och aningen djupt liggande. Käken är mycket stark och skall ha fullständigt utvecklat bett både uppe och nere.